cisslor

Just precis nu är jag hos min favorit, dvs fabian.
kommer skna han som in i bomben när han åker :(
werholt är också här nice nice nice :)

vi har haft kuddkrig, pratat om allt & inget
kramats spottats och dansat.

fabian är världens bästa så det så :)

Jag tänkte skriva ner mitt liv i få och viktiga händelser
som har fått mig till den jag är idag.
Allt är sett ur min synpunkt.

Jag föddes 20 April, 1990.
Bodde med min mamma och pappa och allt var bra.
Tre år senare fick jag en lillasyster, Lina.
När jag var fem år bestämde mina föräldrar sig för att
skiljas för att pappa hade varit otrogen mot mamma.
Jag kommer ihåg en gång när dom bråkade i dörren in till
vårt hus. Dom stog och skrek på varandra och jag satt i
trappan och lyssnade utan att dom visste om det.
Jag satt på tredje trappsteget uppifrån och grät tyst för mig själv.

Jag skulle gissa på att jag var sju år när pappa blev tsm med Marlene,
som jobbade på hans jobb. Jag hatade henne för det kändes som om
hon tog min pappa ifrån mig. Och Lina hade ju varit så liten så hon fattade
ju inte alls vad som pågick.

När jag var nio år gifte sig min mamma med Anders, som jag inte heller
accepterade. Jag kände att han försökte ta pappas roll i vår familj och det
gick jag inte med på, så jag gjorde allt för att förstöra mellan mamma och Anders.

Efter ett tag slutade jag att prata med pappa då jag insåg vad han faktiskt
hade gjort mot mamma när jag var liten. Men efter en ganska misslyckad resa
till Rhodos med mamma och Lina, som var misslyckad så att vi bråkade hela tiden
så kände jag att jag ville faktiskt prova på att bo hos pappa.
Så jag flyttade dit sommaren 2006. Jag hade även en lillasyster där som heter Matilda
och som var sex år när jag flyttade in.

Den 17 februari 2007, hände något som kom att förändra mig totalt.
Första lördagen på sportlovet hittade Marlene och Matilda pappa död på toaletten.
Matilda sprang in till mig och skrek
"cissi cissi, du måste vakna! pappa har somnat på toan och han vill inte vakna igen"

Jag fattade direkt och gick upp ur sängen och ut ur rummet, ser en helt knäckt,
arg, förtvivlad, ledsen och rädd Marlene sitta på sina knä och skrika på larmcentralen
i telefonen. Jag ställer mig brevid henne och kollar på pappa.

Marlene säger till mig att vi måste få ut honom ur den lilla toan han låg intryckt på.
Vi skulle dra i hans ben men Marlene var så knäckt så hon hade ingen ork i kroppen
men jag var fortfarande i chocktillstånd, grät inte, tänkte inte bara drog ut honom.
Helt själv. Det var iskallt, hårt, vitt och blåmärke på benen efter badrumsskåpet.

Matilda står brevid oss och ser på vad vi gör, jag tar henne i famnen går in på mitt rum,
sätter mig i sängen med henne och kramar henne och hon gråter och gråter och frågar vad
som har hänt och jag säger att jag inte vet. Jag visste ju, men jag visste inte hur jag skulle
säga det till en sexårig liten flicka.

Marlene kallar ut mig och säger att vi måste göra hjärt och lungräddning. Jag lägger Matilda
i min säng och säger till henne att stanna på mitt rum tills jag kommer. Jag går ut till Marlene och
flyttar pappa två - tre decimeter så att marlene får plats. Sätter mig vid hans huvud och håller
i det. Blod har runnit från munnen. Blod sitter stoppat i näsan. Marlene tar satts, hoppar på
hans bröstkorg och blåser luft i hans mun. Man hör tydligt hur blodet i halsen bubblar. Marlene
bryter nästan samman men hon kämpade. Hon gjorde allt hon kunde. Efter en stund ser jag
Matilda stå och kolla ut genom min dörr och jag blir vansinnig!

Tar in henne på rummet igen och kramar henne. Helt plötsligt säger hon till mig att hon
måste kissa, så vi går in på toan mitt emot mitt rum. När matilda sitter på toa så hör jag
hur ambulansmännen kommer inspringande i huset. När Matilda är färdig lyfter jag in henne
på rummet igen sen kollar jag ut ur dörren och ser hur ambulansmännen hoppar så hårt
på pappas bröstkorg så det ser ut som den ska gå sönder.

Jag går in på mitt rum och startar datorn. Stänger ute allt som finns och händer runt
omkring mig. Marlene kommer in på mitt rum och säger till mig att ringa hennes föräldrar
eftersom hon måste iväg till sjukhuset och vi kan inte åka med. Jag ringer dom och dom
kom 10min senare. Då står jag inne i grovköket och gråter i telefonen först i Anders öra
sen i mammas, och mamma kommer direkt hem till oss.

Vi stannar kvar en stund sen följer jag med hem till mamma. Innan vi går ut ur huset ser jag
pappa ligga under en filt, Matilda sitter vid hans ena sidan, filten är borta från ansiktet och armen
och hon sitter och klappar honom.

"lilla pappa.. lilla lilla pappa.."

Väl hemma hos mamma så pratar jag inte, äter inte, får inte ner något.

Efter den dagen var det massa massa som hände. Men jag tänker hoppa över allt det
tråkiga och gå till lite roligare saker. Sommaren efter pappa död lärde jag känna en
underbar människa som heter Rebecca Risell. Vi kom varandra väldigt nära och hon
hjälpte mig mycket med sorgen över pappa. Någon som hjälpte min ännu mer var och
är min bästa vän Gudny. Ibland hände det att jag gick hem till henne på dagen för jag inte
kunde sova så somnade jag i hennes säng, kände mig trygg där på något sätt.

Malmöfestivalen samma sommar träffar jag en underbar kille, Fabian.
Vi börjar snacka mer och mer och jag känner på mig att han verkligen är speciell.
Fabian är en kille, som accepterar mig för exakt den jag är, tycker om mig vad jag
än sysslar med, uppskattar allt man gör och säger till honom, även om han ibland
är dålig på att visa det. Vi har inte umgåts så jätte mycket egentligen, för han bor
ganska långt bort från mig.

Men jag älskar att vara med honom, bara göra ingenting. Sitta på en bänk, ta
en cigg och snacka om precis allt. Ni som känner mig, ni vet hur svårt jag har
att prata om känslor och hur jag mår osv, men är det någon jag kan prata med
utan att känna mig minsta dum eller korkad så är det Fabian.
Du är speciell för mig, och du kommer alltid vara det.

Cisslor och Fabian, thats the way, aha aha.
Vi är bäst i världen, vi accepterar varandra för dom vi är, vi behöver
inte veta allt som har hänt oss, vi umgås och pratar för dom vi är idag.
Inte dom vi en gång har varit. Det är så mycket mer jag vill skriva om Fabian,
men är rädd att någon annan tar min bästaste bästa killkompis ifån mig.
Tack vare honom står jag på mina två ben idag.

Jag älskar dig Fabian Ekeroth, och så länge du vill, finns jag här.
genom eld och vatten, över land och hav.

Mamma, också en person jag älskar med hela mitt hjärta. visst har vi haft våra svackor,
men det är normalt. Du är den enda som aldrig någonsin har svikit mig.

Just nu orkar jag inte skriva mer, tänkte dyka ner i sängen.
Mest tack till er som funnits där, ni betyder för mig.

Fabian Ekeroth
Gudny Thordardottir
Rebecca Risell
Johanna Olsson
Jessica Landén
Jessica Rosén
Nathalie Peterson
Sandra Löwerström
Petra Nilsson
Sofia Rönnberg
Angelica Lingefelt
Philippa Jeansson
Emil Jönsson
Hampus Nermfors
Marcus Asmundsson
Tobias Karlsson
Jacob Theander

Whenever you need me, I'll be there <3